Den gemensamma hälsovården har under de senaste åren utsatts för hård kritik och omotiverat stränga spardirektiv. Innan det görs ytterligare förhastade sparbeslut och indragningar måste de ansvariga politikerna och administratörerna senast nu beakta några grundläggande fakta. Enligt internationella jämförelser håller vår på skattefinansiering baserade offentliga vårdsektor, trots de senaste årens nedskärningar och kommunernas ekonomiska svårigheter, en mycket hög kvalitet. Den är även effektiv och jämlik. Men det finns ännu stora brister som vi alla känner till. Därför skall vi fortsättningsvis utveckla den gemensamma hälsovården. Vi måste akta oss för att slå sönder väl fungerande enheter, utan i stället utveckla samarbetet och finslipa beprövade vårdkedjor. Vården ges bäst inom den egna regionen, där personalen känner patienten och hennes livsmiljö.

Språkligt bor vi finlandssvenskar alla i en glesbyggd, åtminstone vad beträffar hälsovården. Det har blivit ännu viktigare, att med gemensamma insatser trygga vård på modersmålet även i vår landsända. Vård på modersmålet ju är en grundrättighet i livets alla skeden. Affärsmässigt bedriven hälsovård kan i svenskbygderna bli ett speciellt stort hot mot kvaliteten och jämlikheten inom den gemensamma vården, såväl på kommunal och specialiserad nivå. I det långa loppet skulle en privatiserad och marknadsorienterad hälsovård nog bli oerhört dyr för samhället.

Som barnpsykiater och forskare vet jag hur viktigt det är, att genom förebyggande åtgärder i hemmen, dagisar och skolor, samt tidiga och tillräckliga vårdinsatser på hälsocentralnivå, trygga barnens och ungdomarnas hälsa. Samtidigt är det en hederssak för oss att trygga den åldrande befolkningens rättmätiga behov av sjukvård, omsorg och stöd.

Det är verkligen synd, att varken regering eller riksdag velat satsa på en barnombudsman och inte heller på ett familjeministerium, något som jag jobbade för under valkampanjen för fyra år sedan. Utvecklingen har ju tyvärr varit sådan som jag befarade; problembeteende och psykiska besvär har kraftigt ökat bland den uppväxande generationen. Även om vården måste utvecklas så räcker resurserna tyvärr inte till för att vårda alla som är i behov av vård. Därför måste vi satsa på förebyggande barn- och familjepolitik.

Barn- och familjepolitiken är också det område som jag speciellt tänker ägna mig åt , om jag blir vald till EU-parlamentet. Inom detta område har jag de bästa kunskaperna och den största erfarenhet både från patientarbete, forskning och administration. Och så har jag mycket goda kontakter med experter och kolleger på olika håll i Europa.

Genom att föra fram den nordiska gemensamma modellen hur man ordnar vård, omsorg och utbildning här i Finland hoppas jag kunna bidra till att skapa ett tryggt Europa för människorna. Jag vill införa en på sakkunskap och erfarenhet baserad mänsklig dimension till europa-politikens agenda, vid sidan av EMU, EURO och alla rent ekonomiska stödformer.

Jag önskar de finlandssvenska socialdemokratiska kandidaterna i Nyland framgång i riksdagsvalet och ser fram emot att få möjligheten, att representera nylänningarna i EU-parlamentet.