Familjepolitik i regeringsprogrammet

Regeringen lovar att:

• Främja förhållanden och samarbete som stöder föräldraskap, trygg uppväxtmiljö och fostran till harmoniska vuxna
• Utveckla morgon- och eftermiddagsvården för skolbarna
• Utveckla och trygga mångsidig och flexibel vård av barn så att den bättre tillgodoser barnens behov
• I ett tidigt skede hindra utslagning av barn och unga
• Utveckla familjefostran och andra tjänster och stödåtgärder inom tex. barnskyddet
• Speciellt förebygga missbruk av alkohol och droger hos barn och unga samt satsa på missbrukarvården
• Förstärka barnpsykiatrin
• Samordna förmånerna för barn och unga
• Garantera föräldraledighet till pappor
• Utreda möjligheterna till moderskaps- och föräldraledighet på deltid.

De stora linjerna inom social- och hälsovårdspolitiken synes också ge goda ramar för den ovanskisserade familjepolitiken. Den enighet i dessa frågor som kom fram under valkampanjen återspeglar sig naturligtvis i dessa skrivningar och lovar gott med tanke på budgetförhandlingar och förverkligandet. I synnerhet som även de nuvarande oppositionspartierna hade liknande linjer i sina valprogram.

Politisk enighet

Maija Perho är känd som en engagerad socialpolitiker och Eva Biaudet har säkert förutsättningar att driva på dessa frågor, speciellt som linjedragningarna rätt mycket följer SFP.s utmärkta social- och hälsovårdspolitiska valprogram. Då jag själv haft förmånen att delta i utarbetandet av SDP:s social- och hälsovårdspolitiska program, kan jag försäkra, att även SDP:s ministrarna inte borde ha några som helst problem med att stöda utvecklandet av familjepolitiken så som regeringsprogrammat utlovar.

Det lönar sig att satsa preventivt

Som barn- och ungdomspsykiater samt universitetsprofessor inom detta område välkomnar jag alla dessa strävanden. Det finns massor av kunskap och erfarenhet på olika nivåer inom social- och hälsovården som bara väntar på att få komma till full nytta. Förverkligandet kräver satsningar på utbildning och ny personal både för preventivt arbete och för vården. Men det är väl använda pengar eftersom de psykosociala problemen förorsakar mycket större kostnader senare i livet, än vad behövs för att tidigt hjälpa och vårda barn samt deras familjer.

Varning för marknadens krav

Av regeringsprogrammet kan man också utläsa en lovvärd strävan att tilldela föräldrar mera tid och bättre möjligheter att vårda och fostra sina barn. Däremot måste man ställa sig frågande till följande passus: " ..göra dagvården mer flexibel …. för att tillgodose … de krav som den förändrade arbetsmarknaden ställer". Enligt min mening har vi redan uppnått gränsen för vad barnen tål i fråga om föräldraskapets anpassning till arbetslivet. Vi måste helt enkelt säga ifrån när marknadens krav via arbetslivet hotar att rasera grunderna för samhällets fortlevnad; familjelivet och den uppväxande generationens psykiska och andliga välbefinnande.

Barnombudsman behövs

En punkt som saknas i regeringsprogrammet är inrättandet av en barnombudsman, med biträdande personal. Den uppväxande generationen behöver en offentlig och officiell företrädare på en tillräkligt hög administrativ nivå. Detta är helt i linje med regeringsprogrammets barn- och familjepolitiska grundtanke.

Familjedomstol kunde inrättas

Även i en situation där familjepolitiken fungerar bra kan man inte undvika de nu så vanliga omvårdnadstvisterna. Därför måste domstolsväsendet utvecklas så att barnens rättmätiga intressen och fördel beaktas på bästa möjliga sätt i omvårdnadstvister. Erfarenheten är, att våra domstolar i dag inte klarar av detta. Därför borde det göras en snabbutredning om behovet av att inrätta speciella familjedomstolar.

Utvecklingsbehov inom barn-mentalvården

I samband med den allmänna utvecklingen av mentalvårdsarbetet för barn och själva barnpsykiatrin, bör speciell uppmärksamhet fästas vid utvecklandet av vissa delområden. Det måste satsas på barnrådgivningarna och skolhälsovården samt familjerådgivningsbyråerna. Vi måste vid universitetscentralsjukhusen grunda speciella enheter vilka, i nära samarbete med polis och barnskydd, grundligt tar sig an fall där barn misshandlats eller utsatts för sexuellt övergrepp. För bl.a. dessa uppgifter måste det göras en rejäl satsning på att utveckla utbildningen såväl kvalitativt som kvantitativt inom barnpsykologin, barnpsykiatrin och barnpsykoterapin vid universiteten och universitetssjukhusen.

25.4.1999