Vuotos 6 februari 2001 RESESKILDRING Muntlig förhandling inför Vasa Förvaltningsdomstol 2001-02-06, i Pelkosenniemi högstadieskolas gymnastiksal. Norra Finlands Vattendomstol beslutade på sin allra sista arbetsdag innan domstolen avvecklades, att medge Kemijoki Oy tillstånd till byggande av den s k Vuotosdammen i Kemi älvs övre del. Detta beslut har överklagats av ett stort antal sakägare i form av fastighetsägare i området, Svenska staten, Norrbottens Naturskyddsförening samt en fastighetsägare vid Torne älv i Sverige. Sökanden Kemijoki Oy samt de som motsätter sig bygget hade sökt sig till Pelkosenniemi för att upprepa sina ansökningar respektive yrkanden. Domstolen besökte området för syn av rennäringens berörda arealer samt vintervägar på måndagen. Den andra dagen, tisdagen 6 februari, hölls allmänna inledande anföranden. Miljöhistoria Svenska staten för första gången i historien utnyttjat sin rättighet att överklaga beslutet. Det är den nordiska miljöskyddskonventionen 1974 som reglerar staternas möjlighet att dels, på eget initiativ, delta i ärendets handläggning och ställa krav, samt dels efter remiss från tillståndsmyndighet avge yttrande och framföra sitt lands åsikter om tillåtligheten av företaget, med avseende på risk för störning på ett annat nordiskt lands vattenområde. På samma sätt har den andra staten rätt att överklaga ett beslut av grannlandets domstolar och tillståndsmyndigheter. Deltagarna från Sverige framförde sina kompletta yrkanden redan samma dag, tisdag. Representanterna för de svenska myndigheterna Naturvårdsverket (tillika bevakningsmyndighet enligt miljöskyddskonventionen), Länsstyrelsen, Haparanda kommuns Miljömyndighet och Norrbottens Naturskyddsförening bedömer att byggande av Vuotos-dammen kommer att orsaka miljöstörningar även på svensk sida i Bottenviken. Motståndsrörelsen Motståndet mot dammbygget leds av privatpraktiserande läkaren Helena Tiihonen. Hon representerade folkrörelsen Vapaa Vuotos -Fria Vuotos (oregistrerad), sin egen fastighet Tuuliketo 1000m2, avstyckad hösten 2000 och registrerad som egen fastighet, aktiebolaget Vuotoksen Voima Oy som bildats för att motverka dammen, med 430 aktieägare varav nästan 50 föreningar bl a Naturskyddsföreningen i Norrbottens län och Haparanda Naturskyddsförening samt hundratals sakägare av flera kategorier. Rättegångshinder? Knappt hade sökanden upprepat sin ansökan, förrän motståndsrörelsen framförde yrkande om rättegångshinder. Helena Tiihonen från motståndsrörelsen ifrågasatte om jord- och skogsbruksministeriets representant Esko Vähäsöyrinki kunde anses lämplig att delta i förhandlingen, eftersom han varit föremål för minst två förundersökningar angående misstänkt tagande av muta från sökandens sida, och kunde anses som jävig. Ordföranden Pekka Kainlauri ajournerade förhandlingen för beslut i anledning av kravet. Domstolen beslutade efter en halv timme att Esko Vähäsöyrinki kunde anses lämplig att representera jord- och skogsbruksministeriet. Han hade inte tidigare under sin 20-åriga karriär som domare i Förvaltningsdomstolen varit med om att under pågående förhandlingar ajournera rättegången för ett sådant avgörande. Lapin Kansa, ortstidningen, beskrev händelsen dagen efter detta med orden "det finns åtminstone en hederlig person vid jord- och skogsbruksministeriet" eftersom Vasa Förvaltningsdomstol beslutade att jäv ej förelåg&ldots;. Orsaken till invändningen mot tjänstemannen återfinns i riksåklagarens beslut i "gästfrihetshärvan" (där vattendomstolens förre ordförande och två ledamöter blev fällda i Hovrätten i Helsingfors för tagande av muta från sökanden Kemijoki Oy:s sida): " Jord- och skogsbruksministeriets överinspektör Esko Vähäsöyrinki har dessutom tagit emot gästfrihet som bjudits av Kemijoki Oy under sådana förhållanden vad avser Vuotos-projektet, att mottagandet av förmånerna ifråga kan anses ha kunnat undergräva förtroendet för honom som tjänsteman. Vähäsöyrinki har på sätt som förevarit handlat i strid mot sina tjänsteåligganden i ärendet"&ldots;. Symbios - unga biologers förening Symbios presenterade tydligt uppställda fakta bl a om fosforutsläppen. Symbios hade samlat in underskrifter från knappt 40 ledande forskare, som stöttade överklagningen till förvaltningsdomstolen. Svenska statens yttrande Naturvårdsverkets jurist Helén Wester inledde med att yrka att domstolen avslår ansökan om tillstånd vad gäller hela projektet. Norrbottens Länsstyrelses representant Uno Strömberg redovisade svenska riksdagens miljömål för rätten. Han bedömde att Vuotos-dammen skulle orsaka påverkan på svenskt vattenområde i form av ökade kvicksilverhalter i miljön samt övergödningseffekter. "Redan nu har man konstaterat höga halter av kvicksilver i strömming och gädda i den nordligaste delen av Bottenviken, och stor belastning av näringsämnen i skärgårdsområdets vattnen. Kvicksilverhalterna i strömming har 1999 visat sig vara dubbelt så höga(!!) som medelhalten i Bottenviken. I gädda var kvicksilverhalten högre i nordligaste skärgården än medeltalet för hela Bottniska viken. Området tål inte ökande utsläpp och belastning. Vuotos-dammen beräknas även medföra ett utsläpp av fosfor i storleksordningen 10 ggr Haparanda/Torneås avloppsreningsverk", berättade Strömberg. Naturvärdena i det till Natura2000-nätverket anmälda Haparanda Skärgårds Nationalpark hotas. Enligt de svenska miljömyndigheterna finns det biotoper med skyddsvärds arter där. Svenskarna anser att byggande av Vuotos-dammen strider mot flera EU-direktiv samt även mot Helsingfors-överenskommelsen, eftersom det ökar belastningen av metaller och näringsämnen till Östersjön. Norrbottens Naturskyddsförening Haparanda naturskyddsförenings ordförande Bep Weijand framförde föreningens yttrande och vidhöll sin överklagning och avslagsyrkande i tillståndsfrågan. Hon befarade att projektet skulle ge även laxfisket ett så dåligt rykte att fisketurismen, som utvecklats kraftigt under 1990-talet, skulle upphöra. Hon visade på inkomster från besöksnäringen i olika delar i norden främst laxfisketurism. Det var fråga om hundratals miljoner kr inkomster från övernattning, fiskekort mm. Enskild fastighetsägare i Sverige Per Lundbäck yrkade i sin tur på att ansökan skulle avslås redan på grund av att ansökningshandlingarna inte är kompletta. Han motiverade sin överklagan med att hans civila rättigheter som fastighetsägare vid Torne älv och därmed fiskerättsägare, skulle kränkas om tillstånd meddelades utan att skadeverkningarna på hans egendom var utredda. Detta på grund av att sökanden inte hade presenterat utredning av nuvarande tillstånd i Bottenviken, särskilt vad gäller kvicksilverhalter i fisk och vattensystem. Utan detta underlag om läget före exploateringen, kan ingen senare bevisa om och hur mycket ett dammbygge har påverkat kvicksilverhalterna i den fisk som han har rätt att fiska. Lakeundersökning och "bevis" i form av romprov Lundbäck lämnade in en sammanfattning av en undersökning av lake i Norrbottens skärgård. Utredningen har påvisat att lakepopulationen vid Haparanda, i Torneälvens mynningsområde inklusive älven upp t o m Lundbäcks ägor avviker på fyra sätt från omgivningarna: långsammare tillväxt, större parasitbelastning i lever och gälar, utebliven romsättning samt avvikande födoval. Tillsammans med dokumentet ingav han ett konkret "bevis" i form av en outvecklad romsäck från en lake fångad 15 jan 2001 i Torne älv, vid hans fastighet. Han ansåg även att inget projekt kan tillåtas som skulle medföra en ökande belastning av kvicksilver och andra ämnen i Torneälvens mynningsområde, då området bevisligen redan var starkt påverkat av föroreningar. Lundbäck yrkade avslutningsvis på att domstolen inhämtar förhandsbesked från EG-domstolen, angående förvaltningsdomstolen rätt att ge tillstånd till byggande i vatten på ett sätt som skadar fastighetsägares civila rättigheter i ett annat medlemsland i EU, utan att ha underlag för bedömning av risk för skada och möjligheter att senare bedöma storleken på eventuell skada. Professor emeritius i vittnesförhör Finlands naturskyddsförening hade skickat Pirjo-Riitta Oinaala, som vidhöll föreningens överklagning. Hon kallade det första vittnet, professor emeritius i biologi, Rauno Ruuhijärvi, som vittnade under två timmars utfrågning. Han hade sedan 1946 vistats i området och lett inventeringar. Han kunde förklara områdets rika biologiska mångfald bl a med kartor över platsens mosaikartade bergrund av grönsten-kalksten. Professorn blev av sökanden utfrågad om sin anknytning till naturskyddsföreningen och uppgav att han hade tidigare varit föreningens ordförande, och numera hedersordförande. Sökandens sakkunnige biologs kompetens ifrågasattes Sökanden hade efter det att kallelsen till förhandling utsändes till parterna inkommit med en rapport som påstod att det fanns mycket värdefullare fågelområden i närheten. Denna biologs uppgifter ifrågasattes på det kraftigaste. Bl a undrade motståndarna hur det kunde komma sig att experten inte hade sett till att underrätta naturvårdsmyndigheterna om den påstådda förekomsten av häckande havsörn i det "nyupptäckta" området. Vid kontroll fanns inga uppgifter hos ansvarig person på miljömyndigheten. Ingen förklaring gavs och yrkande ingavs om att domstolen skulle bortse från den sent inlämnade, "fabricerade" rapporten som anklagades vara rent svammel(!) Denna kritik bemöttes varken av bolagets representanter eller närvarande rapportförfattare&ldots;. Ifrågasatt sakägarskap Kemijoki Oy:s representant, vice häradsdomare Kaj Hellsten, framförde att svenska myndigheter inte är sakägare vad gäller tillståndsärendet. Han anförde att bolaget inte har något att erinra mot att de svenska myndigheterna har rätt att närvara vid förhandlingen och framföra sina åsikter, men yrkade på att de svenska myndigheternas framställningar i tillståndsfrågan skulle avvisas av nämnda formella skäl, då de inte är parter med sakägarställning&ldots;.Denna sakägarställning åt Svenska staten, kunde enligt Hellsten, endast tillståndsmyndigheten d v s Norra Finlands vattendomstol bevilja. Förutsättningen för detta var enligt Hellsten att Vattendomstolen bedömde att störningarna på svenskt vattenområde skulle bli betydande. Vattendomstolen kom vid syneförrättningen i ärendet fram till det slutliga ställningstagandet att företaget inte kommer att medföra betydande störningar på svenskt område. Hellsten yrkade vidare på att de svenska myndigheternas krav skulle avvisas, då de hade kommit in till Norra Finlands Vattendomstol alldeles för sent. På denna invändning svarade Inger Brinkman, som är Naturvårdsverkets representant i funktionen som bevakningsmyndig-het enligt miljö-konventionerna mellan Sverige och Finland och juristen Helén Wester. De kunde redogöra för samtliga kontakter från det finska miljöministeriet, vad gäller själva tillståndsärendet och senare miljökonsekvensbeskrivningen. Samtliga remisser hade besvarats till bevakningsmyndigheten, miljöministeriet i Helsingfors. Trots begäran hade inte svenska representanter beretts tillfälle att närvara vid Norra Finlands Vattendomstols handläggning och sammanträden. Domstolens ordförande delgav parterna att domstolen meddelar sitt ställningstagande i denna formella fråga i samband med sitt slutliga beslut i ärendet. Haparanda stads representant Gunvor Henriksson representerade Samhällsbyggnadsnämnden i Haparanda kommun och anslöt sig till Naturvårdsverkets yttrande i saken. Finlands Miljöministerium Miljöministeriets Ulla-Riitta Soveri vidhöll ministeriets överklagning av vattendomen och yrkade på att ansökan skulle avslås, medan ovan nämnda jord- och skogsbruksministeriet tillstyrkte ansökan om byggande av dammen. Missuppfattning satte miljökonventionen ur spel? Intressant för Sveriges del är Miljöministeriets yttrande 2.2.2001 att Norra Finlands Vattendomstol har tolkat miljöministeriets muntliga anförande fel vad avser ministeriets bedömning av verkningar i Bottenviken. I motiveringen till vattendomen konstaterades det nämligen att "miljöministeriet anslöt sig till förrättningsmannens bedömning att påverkan på svenskt territorium i Bottenviken blir försumbar". Med detta underlag - en missuppfattning enligt ministeriet - beslutade sedan domstolen att inte remittera ärendet till Sverige och därmed ta med Sverige som sakägare enligt Nordiska Miljökonventionen(!). Nattvila vid foten av det Heliga Fjället Vi svenskar sökte efter avslutning av denna färgstarka dag nattvila vid Pyhätunturis fot i Pyhätunturi Nationalpark. Rakt översatt "Det Heliga Fjället". Fjällets andar bekräftade handfast återseendet från 1992, då undertecknad skickade ett budskap runt jorden, från offerplatsen på ca 490 m höjd, intill stupet vid den "Stora Ravinen". Morgonen därpå återvände vi till Haparanda 30 mil åt sydväst från Vuotos. Under resan läste vi de finska lokaltidningarna, som samtliga gav stort utrymme åt svenskarnas inhopp i ärendet. Per Lundbäck Revonsaari 447 953 91 Haparanda 0922-60088, 070-6280376, per.lundback@telia.com