DE ÅTTA ÅRSTIDERNAS FOLK

Antti Liikkanen, överläkare

I Rovaniemi - porten till Lappland - lever 60 000 människor,

i Lappland - Finlands och EU:s utfart till Ishavet och dess rikedomar,
fisken, oljan och gasen - 200 000 människor - och renar -

i Finland, vid den nordligaste utkanten av EU, lever 5 miljoner
människor.

De karaktäriseras av begreppet de åtta årstidernas folk.
I 10 000 års tid har detta folk, bosatt här på kalotten, norrom 60:e
breddgraden anpassat sig till naturens ytterst mångskiftande och
krävande kretslopp. Av de tio miljoner människor som bor på jordklotets
kalotter är hälften finländare.

Naturens starka rytm har format här både kulturen, handeln och
religionen sådan som vi möter den hos människorna i denna region.

I vinterkölden
Året börjar med pulversnöns kamostid eller köldkamos: människorna
huttrar i den mörka och kalla stillhet som årsskiftets fester lämnat
efter sig

II skarsnön
Den förbyts i skarsnöns vår i mars-april, efter fastlagen. Luften fylls
av en enorm mängd ljus, natten är ännu mörk och kall. Detta är den tid
då man förälskar sig, älskar och även befruktas

III islossningen
Vårens brytningstid är islossningens vår: naturen börjar vakna till liv,
det finns ännu snö på marken, men också snöfria fläckar, där de första
växterna börjar spira. Människan orkar ännu inte vakna, men renen kalvar
på dessa snöfria fläckar.

IV midsommarnattens sol
Solen orkar inte längre gå ned då den ljusgröna sommaren kommit och
myggorna uppenbarat sig för att avnjuta sin första blodportion, vilken
de får av fåglarna, skogens djur och människorna: hela naturen lever i
en oavbruten 24 timmars extas.

V skördetiden
Mjölkörtens blomning kommer med skördetiden, men det är också en tid då
semestern tar slut, en baksmälla och penningbrist och en antydan om att
hösten bringar död.

VI ruskatiden
Ruskatiden med sin färgprakt påminner allra sist människan om att hela
naturen snart täcks av is och snö, sommarens arbeten förbyts i
historieberättande, fisket och jakten är förbi och husbonden söker
arbete där sådant finns: med skogsvård, vägbygge, i fabriker och
tätorter, nästan alltid borta från hemmet, från familjen.

VII den svarta snön
Efter ruskatiden snöar det, en snö som smälter vid de första dagarna med
mildare väder: vi befinner oss inne i den tid som kallas kulvakkovädret
(det betyder att rentjuren har hostat till och avlat följande generation
av renar).
Kölden efter blidvädret fryser den smälta snön till is: tillgången på
näring för renen och för hela naturen hotar ta slut.

VII julkamos
Den sista årstiden, kamostiden, är en period av fortsatt mörker, då det
är dags att studera stjärnhimlen och norrskenen, tid att förtälja de
tusenåriga berättelserna för följande generation, tid att vila ut efter
den hetsiga sommarens utmattning, dags att äta, sova och begrunda.
Kamostiden tar slut då året når sin höjdpunkt, vid julen, festen för en
ny födelse, ljusets fest som lämnar det gamla bakom sig, den varma
omfamningen av mörker och köld, det är dags för julgubbens berättelse.