 |
Nu när vår berömda förening har fyllt 20 år, är det dags att ta en titt bakåt i tiden och minnas det förgångna. Vad FMS egentligen har varit, vad som har hänt och vad som har varit vår funktion.
Allt började i Stockholm, den 29. September år 1982, när en grupp finländska medicinare beslöt att grunda en förening för finska medicinstuderande i Sverige. Från början har målet varit att bevaka intressen av de finnar som studerade i Sverige, och att hålla kontakt med finska myndigheter. FMS sökte genast medlemskap till Finska Medicinarförbundet (FMF/SML) och blev utan vidare accepterad. Täta kontakter hade vi också till andra finska studeranden i Sverige. Förbindelserna mellan finländska medicinare i Finland och Sverige var livliga från början. De besökte varandra ofta, och genast följande vår skickade FMS även en representation till de landsberömda mediolympiska spelen. Den lilla grundargruppen fick snart nya medlemmar runt sig och under första verksamhetsåret samlades det upp till nästan trettio personer.
Föreningen försökte också aktivt ta inställning till olika missförhållanden nära och fjärran. Rederiet Silja Line fick ett klandrande brev angående deras diskriminerande personalpolitik. På den tiden var kärnvapenkrigshotet ännu kraftigt framme, och därför grundade aktivmedlemmarna en diskussionsforum med ämnet "Läkare mot kärnvapenskrig".
Många hade tankar om att möjligen flytta tillbaka till Finland efter studierna, och den frågan diskuterades aktivt med FMF och TEO (Rättsskyddscentralen för hälsovården). Situationen klarnade efter en tid till följd av ömsesidig informationsbyte. FMS informerade sina medlemmar sedan om för- och nackdelar i saken och om de svårigheter, som styrelsen fick jobba med flera år framåt. Finska myndigheter hade nämligen åsikten att avdelningstjänstgöring som ingår i utbildningen Sverige inte var likvärdig med Finlands amanuenstjänstgöring. Därför fick de som återvände till Finland utföra en extra kurs och praktisk övning innan de fick rätt att praktisera som läkare där. Den frågan debatterades ivrigt i flera år, därför att FMS medlemmar ansåg att de var undervärderade jämfört med sina finländska kolleger. Aktiv korrespondens med Läkarförbundet, TEO och FMF fick situationen att jämna ut sig till början av 90-talet. Från 1995 ersattes den orienterande fasen med s.k. Euroläkaren och sen dess har FMS medlemmar varit jämnlika med sina finska kolleger.
FMS hade kontakter också till andra medicinare, som studerade utomlands d.v.s. Rysslands finländska medicinare (Chiasma rf) i St.Petersburg, Estlands förening i Tarto (TaSLO ry) och finländska medicinare studerande i Tyskland (SLSLO ry). Besöksresor till föreningarnas möten var höjdpunkter i FMS verksamhet. Resandet var annars också livligt. FMS traditionella höst- och vårresor var glada evenemang där man hade lätt att glömma vardagen. Resemål var Tyskland, Estland och Sovjetunionen. Tarto, Hamburg, Leningrad och Prag blev bekanta till de ivriga FMS:are. Speciellt resan till Leningrad, år 1988 var lyckad. Våra medlemmar hade då möjlighet att bekanta sig med Leningrads sjukhusförhållanden, medicinstudier och -undervisning och naturligtvis studentliv. Roligt hade de, så som också Bukpressen (Medicinska Föreningens informationsblad) berättar: "Champagne och rom räckte till".
Ett annat sätt att hålla kontakter var Tuohilampi-seminariet, som ordnades årligen i början av augusti på Orions kurscenter Tuohilampi nära Helsingfors. Syftet var att förena alla de finländska medicinare som studerade utomlands och dela ut information om situationen i Finland och andra aktuella saker. Samtidigt träffade man kolleger som pluggade i andra länder och nöjen glömdes inte heller. FMS representation i seminariet brukade vara aktivt. All information meddelades sedan till övriga medlemmar när höstterminen började.
Verksamheten spriddes under åren också utanför Stockholm. Speciellt Uppsala- och Umeåmedicinare aktiverades med och senare också de som pluggade i södra Sverige. Verksamheten innehöll naturligtvis skötandet av löpande ärenden så som tryckning och utspridning av medlemsmatrikeln, och kontakter till samarbetspartners. Social, kulturell och sportverksamhet glömdes ej heller. Operans och teaterns programutbud var fint och våra medlemmar använde möjligheten att utnyttja detta. I sport visade föreningen också stort aktivitet. Det egna volleybollslaget deltog i Stockholms studenternas volleybollsserier och i de mediolympiska spelen höll vi naturligtvis FMS-flaggan högt. Det sociala var ju också viktigt. Höst- och vårmöten bjöd en möjlighet att samlas ihop och höra läkemedelsfirmornas hälsningar och njuta av utsökta supéer. I början ordnades de allmänna möten i Stockholm, men när verksamheten blev aktivare på andra orten, började man turas om. Uppsala och Umeå var mötesstäder turvis. Senare etablerades praktiken att stockholmarna skötte värdskapet vid vårmöten, och umeåborna höstmöten. Självständighetsdagen och lillajul firades naturligtvis på varje ort!
Information och nyheter nådde medlemmarna i form av medlemsbrev och -matrikel. Vid skiftet av 80- och 90-talen hade FMS även ett eget informationsblad, Äsmäri, som utkom tre till fyra gånger per år. Dess redaktionella ansvar var i Umeå, och innehållet litet mera inofficiellt och lättare. Den officiella delen var i praktiken bara ordförandens eller chefredaktörens hälsningar. Reseberättelser, och hälsningar och erfarenheter av de äldre medicinare var intressanta att läsa. Andra tidsfördriv glömdes ej heller; varje självrespekterande magasin publicerar även serier och ett horoskop, och Äsmäri var inget undantag. Berättelser skrevs också av FMS:are som varit på utbyte och av systerföreningarnas medlemmar. Så fick Äsmäri också lite internationellt färg. Fina bilder ökade läsenjutningen ytterligare.
Födelsedagar glömdes inte heller. 5-års jubileet firades lite sent den 13. Februari 1988. Det var väldigt festligt på Royal Viking Hotellet i centrala Stockholm. FMS:arna och de inbjudna åt och drack festsupén och fortsatte festandet till småtimmar. FMS- aktiva och grundarmedlemmar ihågkoms och belönades bl.a. med FMS-T-skjortor speciellt lanserade för 5-års jubileet. De lyckade 5-års-festligheterna kommer de som var med aldrig att glömma. Nästa milstolpe var de runda tio år. Huvudstadet Stockholm bjöd på sitt bästa när trotsåldriga FMS firade sina första tio år. Kvällssitsen hölls på Grand Hotel. Folk pratade, sjöng och framförallt åt en ypperlig supé. Eftersläckningen var även den uppsluppen och glad.
Efter flera år, utflykter, festiviteter, lillajulsfester och vår- och höstmöten har vi kommit till denna dag. Under de sista åren har FMS kommit in i informationsåldern och information om verksamheten når nuförtiden medlemmarna via E-postlistan och Internethemsidan. E-postlistan var i början på nätservern av Umeå Universitetet, men blev genast bättre fungerande när den flyttades till det internationella och gratis Yahoo. Löpande ärenden, inbjudanden och nyheter från de andra kandidatföreningarna i Finland når våra medlemmar elektriskt i ett ögonblick. Medlemsbrev skickas dock ännu via vanlig post, men antalet sådana har minskat rejält efter E-posten. Matrikeln trycks även den nästan varje år och Internetsidorna fungerar som en informationskälla för medlemmarna. Hanna Ihalainen har jobbat hårt att få hemsidorna att fungera bra och se bra ut, och fortsätter hoppeligen med detta också nästa år.
Verksamheten är nuförtiden koncentrerad till östkusten: Umeå, Uppsala och Stockholm. Majoriteten av styrelsen var ett tag i Umeå, vilket gav välkommen omväxling. För jämnlikhetens skull är det som praxis att om ordföranden är från Umeå, är viceordföranden från Uppsala-Stockholm axeln och vice versa. Så får båda områden fram sina åsikt.
Nuförtiden behöver vi inte strida om examens likvärdigheter, amanuenssurer och inte heller om andra officiella paragrafer. Det nordiska och europeiska interna samarbetet och direktiver garanterar nämligen lika rättigheter åt medicinare och färdiga läkare att jobba lätt på båda sidor av Bottenviken. Och således är verksamheten mest koncentrerad i att hålla kontakter till Finland och att ha roligt här i Sverige. Våra representanter deltar om möjligt fortfarande i våra systerkandidatföreningarnas årsfester i Finland. Sportverksamheten har dock vissnat sedan tiderna av vår volleybollslag. De mediolympiska spelen har varit årets huvudmål och dit har FMS nästan alltid skickat något slags representation. Dock blev det så att vår enmanna-bandylag försov sig år 2001 och pokalen blev kvar på andra sidan viken. I våras hade vi full bemanning och succén därefter. Allmänna möten hålls fortfarande naturligtvis varje termin och lillajulsfester mm. på varje ort piggar upp det gråa studerandet.
Detta var FMS i ett nötskal. Många saker och missöden har otvivelaktigt förblivit oberättade, men sidorna av denna publikation skulle inte ha räckt om jag skulle ha antecknat allting. Det har varit roligt och kommer att vara det i fortsättningen också. Framförallt ett fint 20-års-jubiléum. FMS har ju blivit myndig. Lycka till i fortsättningen och ha en rolig kväll!
Kari Manninen, översättning Laura Kyllönen |
|
