FAMILJEN GER STYRKA

Man frågade en gång Albert Schweitzer hur det hade kommit sig att han hade avbrutit sin bana som framstående forskare och filosof, uppskattad teolog och hyllad musiker för att bege sig till Afrika. Vad fick honom att avstå från en lysande karriär och en trygg tillvaro och söka sig till de synnerligen osäkra och svåra förhållandena i Lambarene? Svaret löd " Det var jag skyldig mänskligheten för min lyckliga barndoms skull ! "

Albert Schweitzers hade en lycklig barndom även enligt vår tids värderingar; familjen hade inga större ekonomiska bekymmer och förhållandet mellan föräldrar och barn var enligt Schweitzer idealiskt, då föräldrarna till och med förstod sig på barnens små nycker och påhitt. "Pappa var min bästa kamrat" , skrev han. Barnen fick ta hem sina vänner och under loven var huset ofta fullt av ungdomar. I familjens bekantskapskrets fanns det också sådana vuxna som genom sin samhällssyn och sitt föredöme starkt påverkade den unge Schweitzers utveckling.

En lycklig barndom är ju något man skulle önska för alla barn, men i dag har många barnfamiljer drabbats av den ekonomiska nedgången. Familjernas levnadsomständigheter har märkbart försämrats genom arbetslöshet, tyngre beskattning, nedskärningar av olika stödformer samt av minskad och dyrare service. Skolornas och bibliotekens resurser har kraftigt skurits ner och den allmänna atmosfären har blivit allt mera nedstämd. Många barnfamiljer har hamnat i trångmål. Även i familjer där båda föräldrarna arbetar har den summa pengar man månatligen har att disponera minskat så kraftigt att man måste avstå från mycket som har ansetts som nödvändigt, för att inte tala om barnens olika fritidsintressen. I familjer som drabbats av arbetslöshet kanske man inte ens har tillräckligt med pengar till mångsidig, näringsrik mat och till kläder.

I mitt arbete som läkare på barnrådgivningen har jag fått se hur familjernas många problem lett till en ökad oro och depressivitet hos barnen och t o m till somatiska besvär. I skolorna har inlärningsproblemen ökat men trots detta har man varit tvungen att minska på timresursen och kanske också slopa stödundervisningen och annan viktig verksamhet som t ex skolpsykologens tjänster. Inom skolhälsovården träffar man allt oftare på barn som har oskötta sjukdomar. Om familjens allmänna tillstånd av förlamning skvallrar också det att man inte ens orkar sköta om barnets renlighet.

I intervjuer med barn och ungdomar har man fått höra att de allra mest tyngs av den nedstämda atmosfären i hemmet och de skärpta relationerna mellan föräldrarna. Under de goda tiderna hade familjemedlemmarna kanske sina intressen på olika håll utanför hemmet. Materiella värden styrde kanske ofta människors beteende och välbefinnande och man kunde alltför lätt glömma att sköta relationerna till varandra. Nu när man har fått det ekonomiskt mycket knappare och familjerna måste prioritera sina behov har det naturligtvis lett till konflikter. Nu skulle man nog ha gott om tid för varandra men man har inget gemensamt språk längre. Den vackra bilden av familjegemenskapen kan visa sig vara endast en bräcklig illusion. I en sådan situation känner sig barn och ungdomar verkligen otrygga och barnets uppväxtmiljö hotar att bli allvarligt störd.

Nu skulle det vara viktigt att föräldrarna trots sina svårigheter skulle försöka få krafter och ork att vara så starka vuxna att barnen kunde få vara barn och växa upp i en trygg miljö. Det är fel mot barnen att man belastar dem med alla de problem som familjen har. Barnen bör ju nog vara medvetna om att familjen har det svårt men de kan lätt tom känna sig skyldiga till familjens problem om de måste axla vardagens alla svårigheter och oron för en osäker framtid.

Familjen borde också försöka orka med att stöda barnens fritidsintressen för att de skall kunna utvecklas mångsidigt och få nya impulser och perspektiv. Det finns hobbyn som inte kostar så mycket bara man tar reda på de olika möjligheter som finns. Friluftsleder kan man t.ex. använda kostnadsfritt och att delta i vissa idrottsformer och gymnastik är inte så dyrt. Kommunernas fritidsverksamhet bjuder bl a på hobbyklubbar, utflykter, läger, filmkvällar, utställningar, konserter och andra evenemang. Bibliotekens service är kostnadsfri. Biblioteken har också stor betydelse, inte minst för barnen. Där kan man lyssna på musik och för barnens ordnas det sagotimmar. Det är viktigt att i sagans värld få drömma sig bort från en ibland hård vardagsverklighet, och kunna identifiera sig med huvudpersonen som till sist alltid lyckas övervinna alla motgångar och svårigheter.

Otaliga familjer är i dag beroende av utomstående stöd för att överhuvudtaget kunna klara sig. De behöver stöd både av offentliga instanser och av andra människor. Frivilligt arbete behövs nu mera än någonsin. Något gott har den ekonomiska depression trots allt ändå hämtat med sig; nämligen det att människor allt oftare söker sig tillsammans och att känslan av gemenskap tydligt har ökat. Om en familj har det svårt borde andra vuxna, grannar, vänner och släktingar redan i ett tidigt skede våga erbjuda sin hjälp och sitt stöd.

Många skolor ordnar numera kurser i sociala färdigheter. Till kursprogrammet hör bl a att eleverna deltar i det praktiska arbetet på fältet, dvs hjälper den ordinarie personalen på åldringshem, daghem eller i hemsjukvården. Det är ju väldigt bra att utveckla ungdomarnas samhällssyn på detta sätt, men här borde nog även vuxna föregå med gott exempel. Det är helt avgörande om också de vuxna inom sig bär en känsla om gemensamt ansvar gentemot barn och ungdomar i sin omgivning och visar att de faktiskt bryr sig om dem. I USA konstaterade man i en undersökning att sådana ungdomar som löpte risken att bli helt utstötta, ändå kunde klara sig om de bara hade en bärande vuxenkontakt och ett meningsfullt fritidsintresse.

Alla människor behöver ett socialt skyddsnät och varje individ är en viktig ögla i någons nät, kanske just den viktigaste. Samhällstrukturen har till följd av den ekonomiska nedgången förändrats på ett sådant sätt att varje individ nu och framöver måste ta allt mer ansvar för sig själv, sin familj och sina medmänniskor.

Detta fråntar dock inte den offentliga sektorn dess förpliktelser. Beslutsfattarna bär fortfarande huvudansvaret också för barns och ungdomars välbefinnande och framtid. För att vårt samhälle skall kunna bestå och gå mot bättre tider, bör man kunna garantera grundtryggheten för dess minsta byggstenar, familjerna. Man bör se till att grundservicen inom hälso- och socialvården, bl a rådgivningsverksamheten och dagvården fungerar. Man bör också garantera en likvärdig möjlighet till skolning, bildning och kultur.

Tyvärr saknas barnperspektivet ännu rätt så ofta där besluten fattas och man har inte förmågan att bedömma vilka konsekvenser ett beslut kan innebära för just barn och ungdomar. Det verkar också som om beslutsfattarna inte skulle ha en realistisk bild av hur mycket barnfamiljernas vardag har förändrats till följd av alla nedskärningar. Vad som nu skulle krävas är snabba beslut som underlättar barnfamiljers liv och förbättrar deras situation.

"Barnen angår oss inte" svarade man på Finansministeriet åt den arbetsgrupp, som följer upp hur man inom de olika förvaltningsgrenarna i Finland har följt FN:s konvention om Barnets rättigheter. Svaret återspeglar den likgiltighet som man i samhället ofta känner gentemot barn och ungdomar, att man kan uppleva dem som en belastning och en utgiftspost istället för att se dem som en investering för framtiden.

FN har utlyst detta år till Familjens år och denna vecka firas den egentliga temaveckan. Till Finlands nationella slogan har valts: " Att växa tillsammans - familjen ger styrka ". Under året kommer man att på olika sätt lyfta fram å ena sidan familjens betydelse för varje enskild medlem och å andra sidan familjens betydelse för samhällets fortbestånd.

Familjer med barn och ungdomar borde självklart stå under samhällets särskilda beskydd så att de skulle kunna klara av sin viktigaste uppgift: att fostra den växande generationen. Barnen bör garanteras en lycklig barndom och en sådan uppväxttid som tillåter dem att växa till balanserade, ansvarskännande och skapande individer. Som välskolade och vidsynta vuxna har de möjlighet att påverka sitt eget liv, och har också viljan och förmågan att arbete för sina familjer, för samhället och för mänskligheten.

Laura Finne-Elonen

Hälsocentralläkare

Ordförande för Mannerheims Barnskyddsförbund i Nyland

Hörs människans röst på EU:s regeringskonferens?
-Vasabladet mars 1996

Försämras kvinnornas ställning i Peking
-HBL Under strecket augusti 1995 1/4, 2/4, 3/4, 4/4

Familjens år - barnets år?
-Vasabladet maj 1994

Mannen med papperskassen -Vasabladet 8.91994

Familjen ger styrka.
-HBL 9.5.94 Under strecket

Minun Topeliukseni
-Kalevalaisten naisten liiton jäsenlehti Pirta 1/1998

Ministeriö syrjäytti naiset Emu-työryhmästä
-Mielipidesivut Helsingin sanomat 15. tammikuuta 1997

Naisten osuus maanpuolustustyössä
-Maanpuolustus-lehti : Juhlanumero- Suomi 80 vuotta

Nuoret ja eläkeläiset tärkeä voimavara
-Mielipide-sivu Kaleva 4.1.1996:

Työntekijöille samat mahdollisuudet
-Hs mielipidesivu 19.8.1995

Avohoitoon heitteille? (mies ja paperikassi)
-HS Mielipidesivu 10.9.1994

Kenelle lapset kuuluvat?
-Iltasanomat 13.5.1994

Lapsi kaksikielisessä kulttuurissa
-Lastenkulttuuri-
julkaisu Tyyris Tyllerö 4/94

Huonontuvatko naisten ihmisoikeudet - Mistä Pekingissä on kyse?

Tiede varhaiskasvatuksessa syventää päivähoidon sisältöä
-STAKES: Dialogi : Lapsi ja tiede